Kallt hjärta och kallt huvud

I dagens ledare på Svd PJ Anders Linder samtalar med Norberg citeras den nyliberala predikanten Johan Norberg av sin beundrare PJ Anders Linder. Johans budskap, denna gång som alla gånger tidigare, är att girighet och marknadskrafter är oskyldiga till negativa effekter på vår ekonomi. Det är det politiska inflytandet som skapat krisen menar han. Staten gör per definition fel sak vid fel tidpunkt.
Man kan tycka att JN med sin uppenbarligen överlägsna insikt i vad som är fel och rätt skulle råda staten att göra rätt sak vid rätt tidpunkt. Istället kommer det vanliga mantrat om att inte lägga sig i utan låta sakerna ha sin gång. Med en brasklapp. Staten ska stå som garant för marknaden. Inte för medborgarna.
Vilken är då den överlägsna självreglerande mekanismen som ska ersätta demokratiska beslut? Arbetslöshet förstås. Lika enkelt som naturligt. JN skulle aldrig kalla det orättvist att vissa bär bördorna andra åstakommit. Han kallar det "smidigt".
JN slår ett slag för osäkerheten och varnar för empati. Man blir inte förvånad.

Humanisterna

Inspirerad av Erik Svenssons utmärkta blog http://biologyandpolitics.blogspot.com/2009/03/vart-ar-humanisterna-pa-vag.html
kommer här lite egna funderingar om Humanisterna.
När man hittar en grupp som delar ens åsikter är det lätt att inbilla sig att man har allt gemensamt. Eller hur?
Jag gick med i Humanisterna 2007. Det kom sig av att jag hittat deras debattblog, som nu upphört, och anat att där fanns engagemang som jag gillade. Strävan efter ett samhälle helt opåverkat av religion och vidskeplighet. Hyllande av vetenskap, analys och ifrågasättande. Människan som det sociala samhällets fundament. Alla individers lika värde tolkat på ett sätt som var befriat från politiska övertoner.
Det började inget vidare. Redan i första numret av medlemstidningen Humanisten trillade det ur en reklambilaga från kamporganet Neo. En extrem nyliberal tankesmedja där människans lika värde är lika deformerat som hos Sverigedemokraterna. Ur leende munnar kommer förment omtänksamma åsikter som döljer statsfientlighet, självberömmelse och hat.
Inte våra åsikter sa Humanisterna, vi behöver pengar. Men ändå?
Vilka andra är med i H, undrade jag. Vad är det för människor? I Stockholm samlas vi en tisdag i månaden på pubkväll. Avspänt och trivsamt. Litet föredrag och mycket snack runt borden. Bara människor som intresserar sig för livsfrågor. Härligt.
Men snabbt inser man hur svårt det är med intresseföreningar. Vi har något lite gemensamt och massor som skiljer oss åt. Här är en salig blandning av bakgrunder och åsikter. Några hävdar att elallergi är ett faktum eftersom det finns folk som säger att dom lider av det. Någon tycker skatt är stöld. Någon hoppas på reinkarnation. Några är rika, några hankar sig fram, många av oss är rätt udda.
Jag känner stor sympati med FI som försökte ignorera hela klassproblemet och ha Witt-Brattström och Tina Rosenberg i samma gäng. Tjena!
Vad kan man enas om när man har helt olika behov?
För Humanisterna är det motståndet mot religion. Det är lite tunnt tycker jag eftersom öppna dörrar inte är så svårt att slå in. Ingen tror på riktigt att gud finns.
Jag menar att det enda som kan samla intressegrupper i fruktbara diskussioner och hållbara konstellationer är att erkänna att allt handlar om hur vi fördelar makt.
Gud, äganderätt, hudfärg, kultur, frihet, demokrati är bara olika medel mot våra skilda mål att behålla, erövra eller dela med oss.
Klasskampen är inget kommunister hittat på. Det är det enda vi alla ägnar oss åt.

Vad tar det åt folk?

Jag läste i Metro att konststudenten som fejkade psykos kan bli åtalad för fyra olika brott. Ja, jag vet att man inte kan lita på tidningarna. Men man undrar hur det ska gå med världen.
Och den frireligiösa åklagaren med frireligiösa advokaten i släptåg som försöker sätta åt läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus för mord...
Första tanken är att bankkrisen har fått moralismens snuttefilt att bli högsta mode. Besvärjelse som tröst.
Men kan det vara så enkelt? Kanske dom åtalade bara är offerlamm i jakten på nåt annat. I båda fallen måste ju åklagarna veta att det inte blir en fällande dom. Naturligtvis. Men kanske processerna är väldigt välkomna för den som vill lobba i grumliga vatten.
Som när man åklagar muslimer för terrorism när dom skickar pengar till släktingar.
Helt utsiktslösa skådeprocesser. Plågsamma för dom utsatta. Dyra för medborgarna. Men effektiva för de som vill få folk att acceptera avlyssning, förbjuda abort eller bara se till att konstfacks lärare utbildar lydigare studenter.

Statussyndromet

Jag har alltid varit skeptisk till nyliberal teori. Den bygger ju på att människan kan göra fria val. Man kan lika gärna tro på tomten som på att alla eller ens flertalet medborgare har tillräcklig information och ekonomiska möjligheter att göra de livsval som gynnar dom bäst.
Jag hade svårt med ett argument från nyliberalerna. Den amerikanska drömmen. Vetskapen om möjligheten att lyckas i ett samhälle som har en hög genomsnittlig levnadsstandard gör alla medborgare lyckligare menade dom. Välstånd och drivkraft. Låter självklart och följer det sunda förnuftet. Eller hur?
Den bluffen var svår att motbevisa. Tills jag av en slump läste "Statussyndromet" av den engelske statistikern sir Michael Marmot. Ingen vänstertok precis. En ytterst korrekt fördomsfri skeptiker som med omfattande statistiska bevis från många grupper och länder visar hur det faktiskt är.
Underbara nörd!
Marmot kan slå fast att människan jämför sig med sin sociala omgivning. Vi är mycket känsliga för vår plats i hierarkin. Vår sjuklighet och livslängd avgörs av vår plats i den sociala statusskalan. Det förklarar det mycket förbryllande faktum att livslängd och hälsa på det fattiga och ofria Kuba är lika hög som i möjligheternas USA.
Undantaget ren svält och armod lever befolkningen längre och är både friskare och lyckligare i ett fattigt land med små sociala skillnader än i ett rikt land med stora klyftor.
Hög standard kombinerat med små statusskillnader är oslagbart. De skandinaviska högskatteländerna leder skyhögt över länder med nyliberala friheter.
En ren avrättning av nyliberalismen tänker man. Lyckligt. Dom kan väl inte fortsätta med social segregering nu när Marmot bevisat konsekvenserna? Att öka sociala klyftor eller att ta ut några lågpresterande varje år och skjuta dom har ju samma effekt på den genomsnittliga livslängden.

Men så händer det otänkbara. Centerpartiet, den svenska nyliberalismens spjutspets, bjuder in Marmot till ett seminarium i Stockholm! Jag har försökt få reda på om dom förstod vad han sa, men svaren är en ganska luddig sörja garnerad med mantrat om utanförskap. När det regnar kunskap har den dumme inga öron.
Jag börjar bli rädd för att alliansen tror att dom med piskor och hot kan få hela befolkningen att kravla sig över genomsnittet. Ingen blir kvar på den nedre halvan! Sim salabim.

Var skeptisk!

Ja, var ska man börja?
Jag tänkte samla material här om sånt jag tycker bygger på vanföreställningar. Religion, astrologi och feng shui är kanske för enkelt att ge sig på. Det är fegt att skjuta på sittande fågel. Vi får väl se om jag kan avstå från så enkla poäng.

Mycket annat som vi får höra är också värt att syna i kanten.
Att Georgiens Saakashvili är demokrat men Venezuelas Chavez diktator tex.
Att finanskrisen orsakades av amerikanska lån till fattiga.
Att människan blir lyckligare av frihet än av trygghet.
Att abort är mord.
Att det finns fria fungerande marknader.
Att ekonomisk upphovsrätt är nödvändig för att människan ska vilja skapa.
Att marknadshyror minskar bristen på bostäder.
Att nyliberal ideologi är förenlig med demokrati.
Att palestinier är mer rasistiska än israeler.

Allt sånt som vi mår bra av att fråga oss om det kanske är precis tvärtom.
OL